Ja ble nufiken å öppnat mä ens. Så gla ja ble. Redaktörn undra um ja velle skriva igen. Ja behövde inte många minuters betänketi. Dä ble Ja på direkten.
Snart ä dä påskafta å i desse traktera ellar vi påskell och skjuter påskasmälla. Dä har vi gjort i teminstingen hundra år. Ja har en kompis sum ä lite te årena kommen. Han berätta för mäk, att när han va tonåring på trettitalt kunne en inte köpa påskasmälla i affärn, di feck en gära själver. Då köpte mor en stor paket mä tännestecker te ôss pajka, sa han. På kvällen satt vi ve köksbort å skrapa å svavelt å la i en burk. På påskafta gjorde vi sen i ordning lite olika smällare, å mä glimten i öga sa han: Dä kunne smälla redit må du tro. Hur di tellverka sina smällare berätta han mä, men dä berättar intte ja, för då kanske ja åker fast.
När pajka ble lite gamlare nöcka di dunamit. På den tia va dä vanlit att bönnera hade lite dunamit hemma för jämnan. En kunne behöva spränga bôrt nôken sten då å då.
När pajka ble lite gamlare nöcka di dunamit. På den tia va dä vanlit att bönnera hade lite dunamit hemma för jämnan. En kunne behöva spränga bôrt nôken sten då å då. Kompisen berätta, att då tog en mä säk lite dunamitgubba, nôka meter stubintrå å lite tännhatta i röggsäcken. Pajka hade sina favoritställen där dä small extra bra. På den tia va di förståndia så di sköt inte så dä va falit för fôlk.
I ena grannsocken fanns dä två lite gamlare pajka sum hade lärt säk å hantera dunamit i lumpen. En kväll hade di fått för säk att di sulle testa sina färdiheter på hemmaplan. I närheta utå vägakôrsen sto dä ena redir björk. Di ladda ätter alla kônstens regler, tände på, å cykla iväg. Dä small å björka la säk tvärs över vägen, dä va löckat. Vecken bonne sum kom mä stockasåga å röjde upp vet ja inte.
Har du hatt mä däk påskägg te skolefröken eller magistern. För ôss som växte upp på landsbögda va dä vanlit i vessa sockner. Siste skoledan före påsk hade barna mä säk en pôse mä ägg sum påskapresent. Ja tror att barna töckte dä va skôjit. Dä kunne bli rätt många pôsa på katedern. På den tia hade di värpehöner på di fleste ställena. Hade di inga höner, behövde di inte ha mä säk nôka ägg. Ja hade inte mä mäk ägg för dä va far min sum va magistern. Ja hûgar att mamma å pappa va glaa för å få så mö ägg. Ja har allt grunnat på va skolefröken gjorde å sina ägg. Ho bodde själver så dä geck la inte åt så många. Så kom ja påt, på den tia fanns ju inte bäst före datum.
När ja skriver dä häringa kommer ja på ett visdomsord: Den sum glär andra, blir glar själver.Å så te sist: Gla Påsk frå frua å mäk!
LÄS MER:Nu kan du läsa bygdemålet Håkanssonska i "tinninga" igen
