Fredrik tog livet av sig i fängelset – efterlevande kritiserar Kriminalvården

– Hej! Vi beklagar Fredriks bortgång och våra tankar från alla på anstalten går ofta till er. Ingen ska behöva mista sitt liv i fängelset men trots det har det nu hänt. Vi räckte inte till för att upptäcka att Fredrik bar på dessa tankar, inte heller våra rutiner och checklistor. Vi vill med detta brev berätta att vi finns här för er och era funderingar och frågor. Vill ni komma hit, ringa någon av oss eller att vi ringer så finns den möjligheten nu och framåt.

Lars ”Flinta” Nordgren, pappa till Fredrik, lägger ifrån sig pappret på vardagsrumsbordet.

– Det är sinnessjukt hur man kan skriva något sådant. Det var inget roligt brev. Jag fattade ingenting. Jag blev bara chockad, säger han.

Styckmordet knäckte Fredrik: ”Var hans största kärlek”

Fredrik hade 17 år av missbruk i bagaget då han hamnade på häktet i Borås efter en rattfylla, en sönderslagen busskur och andra småbrott. Därifrån kördes han sedan till Storbodaanstalten i Sigtuna kommun, tvärsöver landet.

Ifjol hittade Fredrik sin flickvän styckmördad i en lägenhet på Noltorp.

– Det var det som knäckte honom, han var jävligt kär i henne. Det var han och en kille till som hittade henne där.

Lars syster Eva Davidsson, som varit som en extramamma till Fredrik, håller med.

– Fredrik hade slutat med droger och drack bara öl. Han var betydligt bättre. Det var mordet som knäckte honom. Det var hans största kärlek. Han var så fin på hennes begravning och bar kistan.

– Jag har kört honom till hennes grav många gånger. Då spelade han ”Ett sista glas” med Miriam Bryant, tog en klunk öl och hällde ut öl över graven. Det var något som de två hade tillsammans.

I början av året drabbades Lars av en hjärtinfarkt och körde av Bolltorpsvägen med sin bil. En polis letade rätt på Fredrik och körde honom ned till Sahlgrenska.

– Han stod där och höll Lars i handen och sa: ”Pappa, du måste kämpa. Jag klarar det inte utan dig”. Beskedet från läkarna var först att han skulle bli ett vårdpaket, säger Eva.

– Det vårdpaketet står på bena nu, säger Lars.

Hur klarar du det; att stå på bena nu?

– Ingen aning. Jag är väl enveten.

– Jag tittade på klockan i natt, då var den halv fyra och jag hade inte somnat. Jag ligger och tänker och tänker, varenda natt är likadan... Han var en jävla snäll missbrukare. Han var görsnäll, det fanns ingen som pratade illa om honom.

Men trots att Fredrik hade missbruksproblem och i närtid hittat sin flickvän styckad i en lägenhet så fick han, enligt pappa Lars, ingen behandling på Storbodaanstalten. Ingen medicin, inga psykologsamtal – han ska inte ens ha fått ringa telefonsamtal.

Den 1 september tog Fredrik sitt liv. Han hängde sig med antennkabeln till TV:n som han band fast i toalettdörren i cellen.

– Jag pratade med ansvarig på anstalten och fick till svar att man får ha så långa sladdar i fängelse men inte i häkte. Sedan har jag pratat med en polis som utrett det, enligt henne får man inte ha så långa sladdar, säger Eva.

Kroppen kostade 19 000 kronor att få hem.

– Det är inte klokt, vad ska vi betala 19 000 kronor för? Det är deras fel. Om han hade fått medicinering så hade han levt än i dag, säger Lars.

Lars vill få reda på varför sonen inte fick någon hjälp och vem som var ansvarig för den uteblivna behandlingen. Han ställer sig också frågande till varför sonen hamnade på en anstalt i andra änden av landet.

– Han hade kört bil full. Han var ingen mördare. När han åkte in så tänkte jag ”gött, nu får han hjälp och kan tänka till lite”, säger han.

– Jag frågade direktören om han hade fått någon hjälp och då fick jag till svar att det inte var någon idé att sätta honom i en behandlingsgrupp eftersom han skulle vara där så kort tid, säger Eva.

– Vi gör det för Fredriks skull. Han kämpade och ville komma tillbaka, men orkade inte med det själv. Alla myndigheter säger att de måste vilja bryta missbruket. Det klarar de inte själva, bryter de av i ett par dagar mår de så dåligt. Det vet myndigheterna om, och då slipper de betala, säger Lars.

Dödsfallet utreds: ”Något vi tar på väldigt stort allvar”

Mikael Skaldeman, anstaltschef på Storbodaanstalten, kan inte svara på detaljfrågor om dödsfallet då det för närvarande utreds av sektionen för särskilda utredningar på Kriminalvården. Han var inte chef för anstalten då Fredrik tog sitt liv utan tillträdde den posten senare.

– Jag vill inte föregripa utredningen genom att uttala mig om ärendet i det här skedet. Det jag kan säga är att det är en tragisk händelse som vi tar på största allvar. Det finns ingenting som är mer allvarligt än ett dödsfall inom myndigheten.

Han kan inte svara på när utredningen kommer att vara klar, men slår fast att den kommer att bli omfattande och noggrann och innehålla samtal med inblandade.

– Detta är någonting som vi tar på väldigt stort allvar.

Fredrik ska ha hängt sig med antennkabeln till TV:n i sin cell?

– Jag kommer inte att uttala mig i det här enskilda fallet, men det jag kan berätta generellt är att vi har till exempel antennkablar inne på bostadsrum. Kriminalvårdens bostadsrum är generellt inte helt suicidsäkrade i den bemärkelsen, det finns kablar.

Fick Fredrik någon behandling hos er?

– Det är också en fråga som sektionen för särskilda utredningar kommer att titta på i den pågående utredningen.

Kände anstalten till att Fredrik var alkoholist och i närtid hittat sin flickvän styckad?

– Jag får tyvärr hänvisa den frågan till internutredningen.

Hur kommer det sig att han placerades hos er?

– Jag kommer inte att uttala mig i det enskilda ärendet, men generellt sett gör kriminalvårdens placeringsenhet en bedömning av var våra intagna ska placeras utifrån en rad olika parametrar, som vad det finns för behov av övervakning, kontroll och behandling. Man tar också hänsyn till var det finns plats i landet. Kriminalvården lider av omfattande platsbrist just nu.

Totte Vesterlund

totte.vesterlund@stampen.com