Christian Nordgren var 71 år och en aktiv man med många intressen och olika projekt på gång.
– Han var intresserad av allt, nästan. Och väldigt arbetsam, säger hustrun Pia Nordgren om mannen som hon gifte sig med 1976.
Dottern Lisa Enhus som sitter bredvid mamma Pia i soffan i villan i Sollebrunn säger:
– På nästan alla bilder vi har på pappa jobbar han med något. Eller fikar.
En av dessa arbetsbilder visar Pia i telefonen. Den är tagen vid sommarstugan i Bohuslän sista veckan i mars. Christian står uppflugen på en stege och förbereder takbyte. Han är pigg och frisk. Den 2 april ska han bli sjuk, men det vet ingen just då.
Strax efter att bilden tagits åkte paret hem till Sollebrunn igen och började renovera på det hyreshus som man köpt och byggt på sedan hösten 2019. Kyl och frys skulle in i en nyligen uthyrd lägenhet, ett rum skulle tapetseras. Mycket att göra.
– Men Christian var trött, helt orkeslös. Jag sa att nu måste du vila. Jag trodde att han blivit utbränd av allt jobb, berättar Pia.
När han kom in igen bar benen honom plötsligt inte.
På morgonen efteråt gick han ut och hämtade tidningen. När han kom in igen bar benen honom plötsligt inte. Han kom krypande uppför trappan till övervåningen.
Så började andra märkliga symptom dyka upp. Det var feber som inte ville ge med sig. Även Pia har feber. Runt 39 grader. Lite bättre någon dag, lite sämre en annan dag. Frossa vid flera tillfällen. Men ingen hosta, inga problem med andningen, inget av det som beskrevs som typiskt för covid-19.
Sjukvården uppmanade paret att stanna hemma. Dottern Lisa kom från Alingsås med matlådor som lämnades över utanför huset. För visst fanns tankarna om covid-19 där även om man varit försiktiga med sociala kontakter och följt uppmaningarna från myndigheterna.
– Vi tittade på tv när meddelandet kom att Adam Alsing dött. Christian sa: Nu har covid-19 fått ett ansikte, berättar Pia. Men han trodde inte att han själv hade sjukdomen. Han hade ju inte träffat någon som var sjuk.
En dag kollapsade Christian i badrummet, och ambulans tillkallades.
– Då trodde jag för ett ögonblick att han fått en stroke, berättar Pia.
Fortfarande ingen hosta eller andnöd. Han uppmanades att stanna hemma tills vidare.
Strax kvicknade han till och kunde själv prata med 112. Ambulanspersonalen kollade bland annat EKG och syresättning. Fortfarande ingen hosta eller andnöd. Han uppmanades att stanna hemma tills vidare.
Nästa dag svimmade han och ambulansen tillkallades igen. Då trodde man att det kunde vara ett blodtrycksfall.
– Sjukdomen gick som i vågor, bättre ibland, sämre ibland. Det var inte alls så att han låg hela tiden, vissa dagar var han uppe och satt i sin fåtölj, berättar Pia.
April fortskred, Pia blev bra igen, men Christian blev inte frisk.
Ett ambulansbesök till, och nu mäktar han inte att gå mer än två steg innan han faller ihop över sängen. Han säger: Orkar inte...
– Ambulanspersonalen kollar syresättningen: ”Oj. Det är dags för dig att åka in till sjukhuset nu” säger dom, berättar Pia.
Christian blir nedsövd. Det ska han vara i 16 dygn. Han ska aldrig vakna mer.
På Alingsås lasarett hamnar han på IVA den 18 april. Här bedriver man kohortvård för covidsjuka patienter. Christian blir nedsövd. Det ska han vara i 16 dygn. Han ska aldrig vakna mer. Prover bekräftar nu att det är coronaviruset som han drabbats av.
– Jag vet att dom försökte väcka honom, men då blev han så orolig så det gick inte, berättar Pia som under denna tiden inte fick besöka sin svårt sjuke make. Men hon hade bra kontakt med personalen på sjukhuset hela perioden.
– Du får ringa precis när du vill sa dom till mig, berättar hon.
– Vi fick bilder på honom när han låg nedsövd på IVA. Vi måste ha varit knäppa, men vi tyckte att han såg rätt bra ut. Nu när vi har tittat på bilderna efteråt ser man ju hur sjuk han ser ut, alldeles grå och glåmig. Men man griper väl efter halmstrået i den situationen och hoppas på det bästa, menar Lisa.
LÄS MER:IVA-sköterskor i Alingsås i frontlinjen mot corona
Till slut gick det inte längre. Inte bara lungorna var drabbade, njurarna gav upp, organen sviktade och hopp om bättring fanns inte längre.
Läkaren var väldigt rak hela tiden och berättade för oss vad som hände.
– Läkaren var väldigt rak hela tiden och berättade för oss vad som hände. Jag pratade med personalen och sa att jag ville två saker. Dels att de skulle lägga telefonen i sängen vid hans öra så jag kunde få prata med honom. Det fick jag. Han var sövd, men man vet ju inte om han ändå kunde uppfatta mina ord, säger Pia.
– Dels sa jag att vi ville träffa honom om det blir så att han inte skulle klara sig. Det fick vi också. Dom ringde på morgonen och sa att vi kunde komma in till sjukhuset. Vi åkte direkt, som tur var fanns min svärson Anders här i Sollebrunn just då annars vet jag inte hur jag skulle kunnat ta mig dit. Vi hämtade Lisa på vägen. På sjukhuset kom personalen på IVA körande med honom till ett enskilt rum där vi väntade. Vi hade skyddskläder, plastförkläden, munskydd och visir. Två läkare var med. Christian var jättedålig men vi fick ta avsked och det var jättefint. Vi fick ta på honom och det sista jag sa var: ”Nu får du sova.” Precis då slutade han att andas. I nästa ögonblick föll en strimma av sol in i rummet, berättar Pia med tårar i ögonen.
– Vi förstod det inte då, men efteråt frågade vi om personalen i rummet stängde av apparaterna precis i det ögonblicket, men så var det inte. ”Vi hann inte, han dog innan”, svarade läkarna, berättar Lisa.
Det var svårt att fatta att han var död, och vi fattar väl egentligen fortfarande inte att han är borta för alltid.
– Det var svårt att fatta att han var död, och vi fattar väl egentligen fortfarande inte att han är borta för alltid. Det är svårt att ta in, säger Lisa.
LÄS MER:Följ med AT in på avdelningen där de covid-sjuka får vård
Idag vilar Christian Nordgren i en grav på Erska kyrkogård, inte många steg från villan där han bott och där Pia nu får vänja sig vid att klara alla sysslor på egen hand.
– Han brukade laga maten. Tanka bilen har jag sällan gjort, det brukade Christian göra. Nu har jag fått lära mig det...
Begravningen hölls utomhus vid graven på försommaren. Allt var knallgrönt ute. Sommaren på väg. På kistan stod det covid-19.
– Det kändes jättekonstigt att se, säger Lisa.
– Vi fick inte klä kroppen, den skulle ligga i en plastsäck. Men vi fick skicka med hans fleecetröja om den låg i en plastpåse. Och ett barnbarn fick skicka med en leksaksvespa, säger Pia.
I höstas kom den andra vågen av covid-19.
– Min man hade lite skav i halsen en dag och jag hade en tendens till rinnsnuva. Det var precis när reglerna om familjekarantän hade börjat gälla. Vår ena son fick också pyttelite symptom och vi testade oss. Det var covid-19 vi hade alla tre, berättar Lisa som jobbar som lärare i Alingsås.
Jag kan inte fatta att det var samma sjukdom som drabbade min pappa så hårt som vi hade nästan omärkligt.
– Det var över på några dagar, vi var knappt inte sjuka alls. Jag kan inte fatta att det var samma sjukdom som drabbade min pappa så hårt som vi hade nästan omärkligt.
– Det är faktiskt obegripligt att den kan slå så olika, och jag tänker på att pappa sa att han inte träffat någon som varit sjuk, men tänk ändå om han träffat någon som hade så milda symtom så dom knappt märktes. Som vi hade, funderar Lisa.
Jag saknar Christian något fruktansvärt.
Hur har den här tiden varit och hur känns det nu?
– I början var man som i chock, det var ett vakuum och man befann sig i en bubbla. Jag saknar Christian något fruktansvärt, säger Pia.
31 personer i Alingsås kommun har avlidit med covid-19. Detta enligt Socialstyrelsens statistik som uppdaterades senast 11 januari 2021. I Herrljunga är den siffran sju avlidna, även i Vårgårda är det sju avlidna. I Lerum har 22 personer med sjukdomen avlidit.
När detta skrivs har totalt 10 185 personer i Sverige avlidit med covid-19, enligt Folkhälsomyndighetens statistik.
LÄS MER:Maj, 98, på Tuvegården fick första dosen coronavaccin i Alingsås
