Det är polismästare Randolf Larsson som behöver de unga detektivernas hjälp. Ferdinand Fransson, känd som "Marsipanen", har rymt från fängelset. Lasse och Maja blir därefter uppsökta av Ferdinands dotter Klara som med detektivernas hjälp vill bevisa att Ferdinand, spelad av den urskicklige Alexej Manvelov, inte är alls är den beryktade Marsipanen och att han i själva verket är oskyldig. Tillsammans ger sig trion ut på ett äventyr som dryper av tågnostalgi och doftar tydligt av Alingsås.
Den senaste i raden av Lassemaja-filmer har undertiteln "Tågrånarens hemlighet". Och ska det spelas in filmer med tema tåg - då är Alingsås och närmare bestämt Antens-Gräfsnäs järnväg allt som oftast den plats som svenska filmskapare väljer. De gamla tågen och inte minst stationsbyggnaden passar in alldeles utmärkt i regissörens Moa Gammels ambition att skapa en sagovärld som utspelar sig i något slags mellanland mellan nutid och dåtid.
Snacka om PR för Alingsås som stad.
Stationsbyggnaden agerar stinsbostad åt Tomas von Brömssens karaktär Ivar och är en central del av filmens handling.
Alla som någon gång besökt den gamla järnvägsstationen strax intill Anten kommer definitivt känna igen sig.
Även Alingsås som trästad får visa upp sig från sin bästa sida i filmen. Fler än en gång ser vi Lasse och Maja cykla upp och ner för Drottninggatan och ner mot Nolhagaparken, som med sin gröna färg ser ut som rena rama regnskogen. Snacka om PR för Alingsås som stad.
Så gillar man att se en film där man kan peka och säga; "Där sprang jag i morse" eller "Fortsätter de en bit till på gatan så passerar de Ekstedts" så kan jag varmt rekommendera alla Alingsåsbekantingar att kika in filmen när den går upp på biodukar runt om i landet 7 februari. Jag kom på mig själv med att sitta och mysa och nästan känna mig delaktig i filmen bara på grund av det faktum att jag är alingsåsare.
Hade jackan nära till hands när det blev läskigt.
Med mig på premiärvisningen av filmen hade jag två sjuåriga syskonbarn. Båda satt som klistrade från sekund ett. Med jackan nära till hands, för att dra över ögonen när det blev lite läskigt, var Gry och Hilda hänförda av underhållningen och jag förstår dem. Gammel har på ett effektfullt sätt lyckats få filmen att hoppa mellan verklighet och fiktion. Att använda sig av en gammal leksakstågbana som brygga mellan scener var en riktig fullträff och förde tankarna tillbaka till det klassiska och smått legendariska "Skymningssagor" som sändes i SVT under 90-talet.
Lassemajas Detektivbyrå - Tågrånarens hemlighet är en familjefilm som passerar över generationsgränserna. Den kommer ses av många under året. Och då inte minst alingsåsare om jag får tillåta mig själv att gissa.
