Mamma och jag letade länge efter den perfekta granen. Och perfekt var den också, om än överdimensionerad.
–Den där skulle ha stått i en kyrka, konstaterade mormor med ett skratt.
Minns att mor min, som hade huggit ner julträdet, inte skrattade lika mycket.
Efter en del svordomar och kapning av såväl fot som topp kom den i alla fall på plats. Aldrig någonsin har en gran varit lika vacker som den vi hade i Knixhult, Korsberga, 1987. Under grenarna gick det att kura in sig med kaninen Michel, och låtsas att vi befann oss ute i skogen. Eller kanske i Madickens hus.
Många av oss har säkert Fanny och Alexander/Madicken/Bullerbyn som förebild just när det gäller julfirande. Ett dignande matbord, minst 20 personer som träffas, julotta dit familjen åker med häst och släde. Fötterna noggrant nedstoppade i halmen på slädgolvet.
Jag undrar litegrann var den bilden kommer ifrån? De flesta, mig själv inräknad, har firat blöta jular utan varken häst eller släde. För att inte tala om ett griljerat grishuvud. Är själv vegetarian men seriöst, finns det någon som fixar till och ställer fram ett sådant idag?!
Det känns speciellt att få ynnesten att skriva en krönika som publiceras just på julafton. En dag som, om jag generaliserar, har en speciell betydelse för de allra flesta. För oss på AT blir det förhoppningsvis en chans till vila, återhämtning och umgänge med nära och kära efter en intensiv höst.
Tiden går så fort. Och så långsamt. Martina Haags roman passar väl in för att beskriva hur hösten har varit. Någon beskrev AT:s resa som en lös tand. Vi gick med värken så länge att vi till slut inte kände den. Och varje gång tanden var nära att lossna, trycktes den tillbaka igen.
Tills den inte gjorde det längre. Och där satt vi, i chock och förvirring. Jag minns inte hur vi gjorde det, men på något sätt lyckades vi få ihop tre e-tidningar under den där veckan i limbo.
Därefter skedde allt i en rasande fart. Vi fick nya ägare i form av Stampen, utbildningar och beslut kom slag i slag. En trygghet vi aldrig känt förut infann sig. Vi fick höra de magiska orden att nyheter nu skulle värderas högst. Så har det också blivit, jag är otroligt stolt över de tidningar vi har producerat under den här hösten.
Efter jul flyttar AT in i nya lokaler, och då tror jag att avslutet – eller nystarten – kommer att kännas ännu mer påtaglig. Vi är i mål nu, men resan har bara börjat.
Från oss alla på AT till er läsare – en riktigt god jul!
