Många gillar förslaget, det märktes på alla positiva kommentarer på Facebook. Fler anser att det blir en win-win situation, mer lokalproducerad mat samtidigt som avskjutning av vildsvinsstammen kan leda till att antalet viltolyckor i trafiken minskar.
Jag tycker det är ett bra förslag. Vildsvinskött smakar bra. Dessutom blev jag en kväll strax före jul vittne till en viltolycka mellan Koberg och Sollebrunn. Vi låg bakom en bil, som körde på ett djur. Påköraren stannade, det gjorde vi också och riktade strålkastarna på det påkörda djuret. Vi trodde det var ett rådjur eller en hjort. Men när mannen i den olycksdrabbade bilen gick fram till det döda djuret, så sa han på bred dialekt, ”De e ju ena gres”. Denna gång gick det bra, i alla fall för bilföraren, värre var det förstås för gresen (vildsvinet).
De faktorer som i högsta grad påverkar elevers skolresultat är lärarens kompetens, förmåga och engagemang. Det visar internationell och svensk forskning.
Men man ska inte förringa betydelsen av bra lokaler. I Vårgårda har elever och skolpersonal flyttat in i den nya Lindbladskolan. Vilket lyft jämfört med tidigare, då man tvingades bedriva undervisning i utdömda lokaler.
Jag tror att den nya skolan bidrar till ökad optimism och ingjuter självförtroende hos alla. Det här kan bli en efterlängtad nytändning för alla i Vårgårda, som gör att de dåliga skolresultaten ganska snabbt förbättras.
I min ledarkrönika i lördagens tidning räknade jag upp kändisar, som kommer till Alingsås under våren. Ytterligare ett namn tillkommer, vissångaren Göran Fristorp. Han firar 50 år som artist. Jag har ett lite pinsamt minne kopplat till honom från tonårstiden.
Tillsammans med Claes af Geijerstam utgjorde Göran Fristorp musikduon Malta, som vann Melodifestivalen 1973 med låten Sommar’n som aldrig säger nej. Texten var skriven av författaren och akademiledamoten Lars Forssell och hade en textrad som blev omskriven.
Och nu kommer det pinsamma, som Fristorp är helt oskyldig till. Jag var hemma i huset i Vänersborg och trodde jag var ensam. Då spelades låten på radion. Med stor inlevelse och med hög röst sjöng jag med i den berömda textraden, Dina bröst är som svalor som häckar.
Lyfte sedan blicken och framför mig står grannfrun (min mors väninna), som var en pryd lärarinna av gamla stammen. Hon tittade med undrande blick på mig. Jag brukar inte bli generad, men kände att jag rodnade. Så kan det gå när man lever sig in i musiken!
