Det som var fin och lummigt grönskande skog uppå branta berg är nu helt nertaget och det återstår endast kala klippor. Var gång som man passerar verkar ytterligare lite grann av det tunna lager av bergets kvarvarande humus spolats bort, och tankarna förs osökt till något av de medelhavsländer där huvudlös avverkning dömt marken till en evig steril ökentillvaro utan minsta möjlighet för träd att komma tillbaka.
Att det var tillåtet att göra likadant här och fullständigt kalavverka känsliga bergsytor och klippskog i vår kommun är en ganska sorglig chock.
Därför höjs man av en upplyftande glädje när man nu läser att några partier i Alingsås börjat ta ställning för det kalhyggesfria skogsbruket.
Att detta i modern tid inte har uppmärksammats mycket tidigare är en gåta och ett rejält svek, få saker har en sån tragisk inverkan på vår egen och kommande barns livskvalitet som förintande av den natur som finns i vår omedelbara närhet. Det här skulle ha haft högsta förtur inom miljöområdet för länge sedan, men bättre sent än aldrig, och det torde finnas många klartänkta och uppfinningsrika idéer hur det skulle kunna förverkligas i kombination med acceptabel skogsavkastning.
Detta väcker hopp och glädje, organisationer och partier som gör effektiva insatser för att värna våran egen och kommande släktleds miljö och naturupplevelser tycker jag är de som verkligen visar prov på äkta sverigevänlighet.
ARE