Det är galasäsong! Prisutdelningarna duggar tätt. I helgen som gick arrangerades Bafta-galan, British Academy Film Award, där regissören Sam Mendes film 1917 kammade hem priset för bästa film.
Helgen som kommer är det dags för galornas gala – Oscars, där Sam Mendes och övriga bakom 1917 har chansen att återigen kamma hem galans mest prestigefyllda pris – bästa film. Andra nominerade i samma kategori är bland andra Joker, Little women och Parasite. Den sistnämnda har hyllats av ungefär samtliga i min bekantskapskrets. Själv har jag inte sett den än, men jag ska!
Här hemma i Sverige väntar Grammisgalan på torsdag. Jag håller en extra tumme för Molly Sandén, som bland annat är nominerad i kategorin Bästa album för plattan Det bästa kanske inte hänt än. Innan Molly Sandén blev den mer creddiga popprinsessa hon är idag var hon en populär Melloartist.
Såg ni lördagens första deltävling av Melodifestivalen? Att den artist som på förhand tippats vinna hela tävlingen, Felix Sandman, inte ens fick en biljett direkt till final gjorde tävlingen mer intressant, tycker jag. Annars brukar ju oddsen kunna visa vägen rätt bra.
Alingsåsaren Jakob Karlberg tävlar i den sista deltävlingen, som äger rum i Malmö den 22 februari, med låten Om du tror att jag saknar dig. Som AT skrev tidigare i veckan är Jakob en högoddsare att vinna tävlingen, men uppenbarligen kan mycket hända!
Här i Alingsås blir det kändistätt i morgon, då filmen Min pappa Marianne har premiär på Saga bio. Rolf Lassgård och Hedda Stiernstedt kommer vara på plats. Jag intervjuade båda inför inspelningarna i våras, och blev otroligt starstruck av Rolf Lassgård.
En av de filmer där jag tycker Lassgård gör en helt otrolig insats, kanske den bästa under sin karriär, är regissören Susanne Biers Eter bröllopet. Den har några år på nacken nu, den filmen, men se den om ni har möjlighet! Och håll utkik på AT-sajten och i tidningen i veckan efter intervjuer med stjärnorna, bilder från premiären av Min pappa Marianne och en recension av filmen.
Slutligen, och till något helt annat. Är det någon mer än jag som har reflekterat över att man numera blir upplyst om att ”man har bordet i två timmar” när man bokar bord för middag på restaurang? Jag inbillar mig att det här är en förhållandevis ny företeelse, för jag kan inte minnas att man fick sådana förhållningsregler förr. Vad jag tycker om det? Sådär, om jag ska vara ärlig. Det är inte jättevälkomnande, att det första man hör när man kommer är ”ni måste vara borta till klockan åtta”. Är det här något som är speciellt för Sverige? Eller för vissa städer? Upplys mig gärna! Och ha en fortsatt bra vecka!
