Barn och elever med NPF är lite som seriefiguren Hulken. Både när Bruce Banner är normal och när han är Hulken.
De flesta har någon form av relation till Hulken. Antingen är man uppväxt med tv-serien ifrån 80-talet eller så har man stött på karaktären under 2000-talet med Avangers-filmerna.
Om man funderar lite på hur Hulken agerar i olika situationer så märker man snart att barn och elever med NPF fungerar på samma sätt. Deras föräldrar vet om det. Men vet skolan eller de andra föräldrarna det? Nu är detta en högst egenutvecklad tanke men låt mig ge några exempel.
När Bruce Banner blir inträngd i ett sammanhang där han blir rädd eller obekväm så förvandlas han till Hulken. Det är inget han vill men kan inte kontrollera det själv.
Hulken har inget konsekvenstänk eller impulskontroll. Han vill helst bara fly undan situationen. Det som sker med omgivningen är att de blir rädda och osäkra vilket leder till att de försöker stoppa honom med alla bestående medel. För dem är det rationellt. Hulken är ett hot som måste stoppas. Det leder till att han blir argare och argare men vill helst bara bana väg för sin flykt och få lugn och ro. Omgivningens oro och okunskap skapar mer otrygghet för Hulken som i sin tur blir mer rädd och förvirrad.
Det finns två saker som får Bruce Banner att återgå till sitt normala jag.
Det ena är att han som Hulken lyckas fly från kaoset långt bort till en plats där det är lugnt och stilla. Där blir han sedan kvar ensam tills någon kommer och hjälper honom.
Det andra är att någon som känner både Bruce och Hulken får omgivningen att backa och försöker få kontakt med Hulken på avstånd och visar att denne har kontroll. Då både Bruce och Hulken har förtroende för denna person så lugnar sig Hulken.
Ett barn med ADHD eller autism som är utåtagerande är som Bruce Banner och Hulken.
Det barnet blir Hulken när denne inte förstår sociala koder eller uppgifter som de förväntas klara inom normen. Svaret från samhället och omgivningen blir att problemet ligger hos barnet. Då läggs också allt ansvar hos det enskilda barnet och dess föräldrar och att det är de som ska lösa det. Det enskilda barnet blir orsaken till stöket i skolan.
Om man i stället försöker förstå barnets otrygghet och bygger upp ett förtroende och en förståelse hur man undviker att eleven blir Hulken eller hur man ska agera när den blivit Hulken då kan man komma långt.
Anders Julin
LÄS MER:Familj lämnar Alingsås – kritik mot hantering av hemmasittare