När de första dödsklinikerna öppnades för ett antal år sedan, började jag följa utvecklingen och har sett hur gränserna har flyttats. Från början gällde det myndiga människor i livets absoluta slutskede, och beslutet skulle vara helt och hållet patientens. Men hur gick det? Idag ”hjälper” man både små barn och unga att dö. Dementa som inte har möjlighet att uttrycka sin åsikt; människor med depression och personer som inte alls är döende. Gränsen har förskjutits och anhöriga får ett allt större inflytande. Nyligen läste jag om en ung kvinna, 23 år gammal och kroppsligen fullt frisk, som fick dödshjälp då hon led av depression och posttraumatisk stress.
Att vara gammal, sjuk eller handikappad kan komma att ses som en belastning för samhället och de anhöriga. Vågar man då begära vård av stressade läkare och underbemannad sjukhuspersonal? Kanske det finns yngre och mer samhällsnyttiga individer som förtjänar det bättre? Skulle föräldrar till svårt handikappade barn välja att låta barnet ”somna in” för att slippa ett liv beroende av andra? Vad händer när samhället börjar se dödshjälp som ett alternativ för vård? När man börjar räkna på vad man skulle kunna spara på att ”förkorta lidandet” för vissa människor?
Detta är en Pandoras ask, som jag absolut inte vill att vi öppnar. Att läkare ska börja agera dödsänglar känns skrämmande. Förtroendet och tilliten till hela läkarkåren skulle skadas allvarligt och oåterkalleligt. Vår människosyn riskerar att förändras helt, då man börjar bedöma människor utifrån deras samhällsnytta och inte för att de är människor.
Därför är det uppmuntrande att läsa Läkarförbundets undersökning av hur 3 500 läkare har svarat på sin inställning till aktiv dödshjälp. 34 procent av läkarna var uttalat negativa, 41 procent ställde sig positiva, men bara 29 procent var villiga att själva utföra själva dödandet. Mest negativa var de läkare, som arbetade med svårt sjuka människor och inom palliativ vård. Om Janine Alm Ericson får som hon vill, så skulle samtliga läkare bli tvungna att medverka i strid mot vad deras läkared och samveten säger. På samma sätt gick det för våra barnmorskor, som tvingats att söka sig utomlands för att kunna utöva sitt yrke utan att göra våld på sig själva och sina samveten.
Nej, lägg ner alla utredningar om dödshjälp och satsa på att ge människor livshjälp istället!
Inga-Lena Tellström