Då jag låg däckad i vinterkräksjukan häromveckan kom jag att tänka på det där talesättet. Plötsligt kändes alla mina ambitioner för 2020 inte lika angelägna längre. Och då handlade det ändå bara om en maginfluensa som går över på några dagar, hur jobbigt det än kan vara innan man har repat sig.
Nu är jag på benen igen, och de där målsättningarna har dykt upp i huvudet igen. En av dem har varit den klassiska, att komma igång med träning. För några veckor sedan bestämde jag mig för att i alla fall gå en snabb promenad varje lunchrast – för att få energi och frisk luft. Som journalist blir det ju tyvärr en hel del stillasittande framför datorn på dagarna.
Hittills har det väl gått...tja, sådär. Eller som min käre kollega här i Vårgårda, Philip Mauritzson, stillsamt påpekade: "Kan man ens säga att man har börjat om man bara har varit ute en gång?".
Eh, kanske inte... Vi får ta nya tag, Philip!
Att leverera reportage som kittlar, väcker nyfikenhet och kanske ger en och annan ny insikt är också ett av mina mål inför det nya året.
Att leverera reportage som kittlar, väcker nyfikenhet och kanske ger en och annan ny insikt är också ett av mina mål inför det nya året. Jag tror på möten med intressanta människor, gärna på deras hemmaplan, med bilder som verkligen berättar något. Kanske tänker du just nu på någon i trakten som vore värd ett reportage i AT; mejla oss och tipsa!
Det är lätt hänt att det blir gubbigt i våra spalter eftersom många kommunpolitiker och även chefer, både inom kommunen och näringslivet, faktiskt är män. Så en annan ambition jag har är att fortsätta med att lyfta fram starka och driftiga kvinnor. De senaste veckorna har jag bland annat hälsat på hemma hos influencern Johanna Berglund och mjölkbonden Lovisa Zagerholm - två kvinnor som lever sin dröm, fast i två vitt skilda branscher. Och i dagens tidning finns en intervju med Jessica Madsen som vågade öppna skönhetssalong i lilla Herrljunga.
Johanna Berglund berättade att hon känner av en viss avundsjuka bland gemene man. Varför är man avundsjuk? Tror folk att allt hon gör är att sitta och dricka massor av kaffe och posta två inlägg på Instagram per dag? Johanna jobbar som de flesta andra strukturerat timme efter timme och förmodligen mer än heltid de flesta veckor. Dessutom; hon har kämpat hårt för att nå dit hon är idag.
Johanna påminner mig faktiskt lite om min egen mormor, hon som tog med sig man och barn och flyttade från Stockholm till en gård inne i de värmländska skogarna. Där odlade hon sin egen mat och drev samtidigt ett framgångsrikt företag i reklambranschen. Kanske hade mormor också varit influencer om hon varit ung idag.
