Orsaken är förstås att smittspridningen går åt helt fel håll. I stället för att minska, så ökar antalet sjuka kraftigt.
I rådande pandemitider får Tomtefar det tufft! Han tvingas börja julaftonen med att raka av sig sitt yviga vitgråa skägg, så att munskyddet sluter tätt och sen får han fästa visiret i tomteluvan. Han får inte kliva in i stugan och hoandes fråga om det finns några snälla barn. Och krama någon är absolut förbjudet (förutom Tomtemor). Julklappssäcken lämnas utanför dörren.
Med tanke coronan och det vädret vi hittills haft med regn och rusk har julstämningen varit svår att uppbringa. Men meteorologerna spår några soliga och lite kallare dagar. Det kan till och med falla en och annan snöflinga. Det räcker inte till för att göra några snögubbar eller snöänglar (som jag är barnsligt förtjust i att göra), men snö, sol och någon grad minus får de flesta på gott humör – och glädje har i år varit en bristvara. I måndags klockan 11.02 inträffade vintersolståndet, vilket innebär att dagarna blir längre. Det känns också skönt!
När första vågen av covidsjukan kom över oss var jag optimist och trodde att väldens skickligaste forskare skulle jobba dag och natt för att snabbt få fram ett fungerande vaccin redan i år. Många sa att det var omöjligt, det skulle ta mycket längre tid. Men nu har vi godkända vaccin(er) och får vi bara i gång massvaccineringen tror jag att vi ska kunna leva ett relativt normalt liv till sommaren. Jag längtar efter att kunna umgås med goda vänner på badstranden, uteserveringen och gå på fotboll och fullsatta utomhuskonserter - och göra det utan att oroas över att någon ska bli sjuk.
Men först så ska vi fira jul. Det är viktigt att ge varandra stöd och omtanke samt en och annan julklapp. Jag känner mer glädje i att ge än att få julklappar, men vågar inte chansa att bli utan. Därför köper jag alltid något till mig själv.
Det finns många fina julsånger, t. ex. ”White Christmas”, "Do They Know It's Christmas?" och ”Stilla natt”, men textmässigt är ”Tänd ett ljus” av Niklas Strömstedt och Lasse Lindbom, den som passar bäst i de mörka tider vi genomlider. Jag väljer att avsluta julkrönikan med de första raderna som ger oss alla ett hopp om att bättre tider väntar:
”Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna,
det är mörkt nu, men det blir ljusare igen.
Tänd ett ljus för allt du tror på, för den här planeten vi bor på.
Tänd ett ljus för jordens barn”.
