Alla barn som bor i Sverige är rättighetsbärare enligt Barnkonventionen. Rädda Barnen har lång erfarenhet av barn utan papper. Bland dessa barn finns stor ekonomisk utsatthet och utbredd psykisk ohälsa. Många lever med ständig rädsla för att bli utvisade, utan mat för dagen eller tryggt boende.
Rädda Barnen står på barnets sida. Vi känner en stark oro inför den så kallade angiverilagen som innebär att personal inom vård och skola ska bli skyldiga att ange barn de misstänker vara i Sverige utan uppehållstillstånd. Risken är att barnen inte vågar gå till skolan eller söka vård av rädsla för att bli angivna.
FN:s barnrättskommitté lyfte vikten av långsiktiga lösningar för barn på flykt, för att de ska kunna tillgodogöra sig de rättigheter de har enligt Barnkonventionen. Med de kortsiktiga och tillfälliga uppehållstillstånd som nu införts enligt Tidöavtalet, försvåras detta enormt. Än värre blir det när barnen inte kan känna sig trygga i skolan eller vågar söka vård vid sjukdom. Detta påverkar barnens rätt till skolgång och hälsa.
Tillit är fundamentalt i relationen mellan oss invånare och våra myndigheter. Vi är starkt kritiska mot den anmälningsplikt (”angiverilag”) som ska införas. I grund och botten handlar det om allas vår rätt till en trygg tillvaro. Vi vägrar acceptera en samhällsutveckling mot misstro och angiveri där barnets rättigheter försämras.
Det är glädjande att många nu protesterar mot lagförslaget. Lyssna på kritiken och lägg förslaget i papperskorgen – för gott!
Yvonne Karnlind Börjesson, Rädda Barnen Lerum-Alingsås
Lasse Bengtsson, Rädda Barnen Varberg
Elisabeth Björk, Rädda Barnen Ljungskile/Uddevalla
Malin Carlsson, Rädda Barnen Borås
Christina Djäken, Rädda Barnen Mariestad
Linda Hansen Grundel, Rädda Barnen Värmland
Anne Kliko Björk, Rädda Barnen Sydnärke
Cecilia Ljung, Rädda Barnen distrikt Örebro
Cecilia Norberg, Rädda Barnen distrikt Skaraborg-Södra Älvsborg
Per Sjövall, Rädda Barnen Falkenberg
LÄS MER:Filipsson (M) om anmälningsplikten: ”Är inte svart eller vitt”
LÄS MER:Replik: Att leva undangömd i ett parallellsamhälle ger ingen trygghet