Hur ser C:s, dåtidens Bondeförbundets, egen historia ut? Under 1920-talet fram till 1945 hade partiet en mycket tydlig rasbiologisk, främlingsfientlig, antisemitisk och nazistisk framtoning.
Bondeförbundet var det enda parti som hade rasismen inskriven i sitt partiprogram. Enligt partiprogrammet 1933 skulle partiet kämpa emot ”inblandning av mindervärdiga utländska raselement” och skydda ”folkmaterialet” mot ”degenererade inflytelser”. Ledande personer bl.a. en av partiets grundare, Elof Eriksson, hade uttalade antisemitiska åsikter och hade nära kontakter med nazister i Tyskland under kriget. Riksdagsmannen Otto Wallén sa i riksdagen att han var stolt över att vara antisemit. Han uttryckte bl.a. att ”tattare och judar” var grunden för småföretagarnas problem.
SD har nu tagit initiativ till att göra en genomlysning av sitt partis historia och presentera detta i en vitbok. Även om man kan ifrågasätta att en tidigare partimedlem gör utredningen, så måste man ändå konstatera att den framför stark kritik mot partiet. Redan i mitten av 1990-talet fanns det uttalanden från C att även de skulle granska sin egen historia, vilket alltså ännu inte skett. I psykologin finns bl a begrepp som projektion, det man förnekar och inte vill kännas vid i sin egen historia, överförs/projiceras över på någon annan. Sin egen rasistiska historia vill man inte kännas vid, utan vill dölja den genom att smutskasta andra. Är det inte så att SD omedvetet påminner Annie Lööf om sitt eget partis ”bruna” historia, som då används som en avstjälpningsplats? Den dåliga aspekten hos sitt eget måste förläggas utanför, en form av igenkännande.
Jag tror att det finns ett samband, det går i varje fall inte att utesluta, C:s egen historia när det gäller de hätska utfall som görs mot SD. Även Miljöpartiet tar kraftfullt avstånd från SD p.g.a. deras historia. Med de kan mycket väl samarbeta med både C och V trots deras inte uppklarade historia med rasism och totalitära regimer.
Oavsett vad man har för inställning till SD som parti, tycker jag det är hedervärt att de på eget initiativ belyser sin egen historia och lägger detta i dagen. För mig handlar inte detta om partipolitik, utan det handlar om att våga granska och öppet stå för sina egna handlingar, oavsett vilket parti det handlar om. Att gå till botten med sin egen historia ger förutsättningar till en försoningsprocess, som medför läkande.
LH, Alingsås