Från att ha legat i den absoluta botten i landet visar Sveriges kommuner och regioners öppna jämförelser att företagarna är ganska nöjda med kommunens myndighetsutövning. Betyget är klart godkänt, men det är ännu en bit kvar till toppen.
Det är tveklöst så att Alingsås är på rätt väg. Det är ett målmedvetet arbete som ligger till grund för förbättringarna, som gett snabbare service och kortare handläggningstider, precis det som företagen (och även privatpersoner) efterlyst. Vet inte om den okvalificerade och bluffande bygglovschefen haft ett finger med i spelet för att få bort bygglovskön. Han kanske godkände alla ansökningar på uppstuds bara för att bli populär…
Ett fåtal mäktiga fotbollsklubbarna i Europa gjorde ett försök att starta en egen liga – Super League. Argumentet var att utveckla fotbollen, men det verkliga skälet var att lägga beslag på ännu mer TV-pengar. Förslaget möttes av massiva protester. För väldigt många människor är fotboll en viktig del i livet, att få heja på sitt favoritlag i med- och motgång. Frågan om Super League hamnade även på högsta politiska nivå. Storbritanniens regering med premiärminister Boris Johnson i spetsen sa att de skulle göra vad som stod i deras makt att stoppa planerna. Det kompakta motståndet pulvriserade snabbt förslaget på en elitliga för eliten.
Kärleken till fotbollen och favoritlaget är stor. Följande historia hörde jag för några år sedan och jag tror den är ganska så sann. För toppdiplomaten och förre utrikesministern Jan Eliasson (S) betyder GAIS mycket. Efter den avgörande kvalmatchen mot Landskrona 2005 kvalificerade sig laget för Allsvenskan. ”Världsnyheten” måste ju förmedlas till Jan Eliasson, som då var ordförande i FN:s generalförsamling och en mycket upptagen man. Men man prövade att ringa honom. Eliassons sekreterare svarade att det var omöjligt att störa honom i ett viktigt möte. ”Hälsa honom att de handlar om GAIS”, sa telefonören. Det räckte. Jan Eliasson tog en paus i mötet för att ta del av den glada nyheten.
Det vankas lördagsgodis och här kommer en fundering. Vi på Alingsås Tidning och Alingsås Kuriren sitter i samma byggnad som en godisbutik. Det händer att de får besök av godissugna tidningsmänniskor från våning fyra. Pratade med kollegan Katrin Niklasson om det konstiga fenomenet, att trots att man själv plockar i sitt lösgodis, blir det alltid kvar godisar i påsen, som man inte gillar. Vi har båda samma erfarenhet att det är så. Hur är det möjligt?
Nu lämnar jag över denna spalt till mina kollegor, då den gamla kroppen behöver in för lagning. Men om några veckor hoppas jag vara tillbaka igen.
