Konceptet är alltså att posta inlägg med korrekt information, som är totalt ointressant för så många som möjligt och om någonting som alla redan känner till. Många har försökt, sidan har funnits i sju år. Men inlägg som "Jag är inte född i februari", vid första anblicken exakt så ointressant som gruppen kräver, väcker kommentarer som "Det lämnar 11 gissningar, intressant." Attans.
Vad man ska tänka på vid inlägg bemöts med reflektioner som "Att dela information om hur man delar ointressant information måste vara den ointressantaste information som delats här, som ändå öppnar upp dialog. Bra jobbat!"
Att vända på konceptet från vardagens ständiga försök att väcka intresse och i stället skriva så ointressant som möjligt ger en både olustig och oemotståndlig time-out-känsla.
Som journalist dras jag till inläggen som en mal till en ljuslåga. Det är tydligt att gruppen brottas med samma verklighet som oss på tidningen, även om de har en helt annan ingång. Att vända på konceptet från vardagens ständiga försök att väcka intresse och i stället skriva så ointressant som möjligt ger en både olustig och oemotståndlig time-out-känsla.
En annan sida som tar udden av vardagen är Lokaltidningsbesvikelser, där man får ta del av inlägg från personer som på olika sätt är besvikna och har valt att berätta om det i tidningen. Många utgår från insändare, som den oförstående pensionären Eva G som undrar "Hur kommer det sig att stiliga unga män och pojkar väljer att ha en frisyr som en diktator – Kim-Jong-Un? Och att vackra flickor vill se ut som Kajsa Anka?". Hade det platsat som fullständigt ointressant information?
Själv drar jag mig för att skriva något om min annars tråkiga vardag eftersom jag inte vill att andra ska inse hur ointressant den är.
Det är också svårt att inte le åt löpsedlar som "Leif GW kommer inte till Härnösand", även om jag säkerligen också vore besviken om jag sett fram emot att träffa Leif GW Persson för att snacka jakt och litteratur och han inte dyker upp som utlovat. Mig veterligen har inte AT bidragit till lokaltidningsbesvikelserna, men det är tydligt att vi journalister ibland inte vet var gränsen går mellan intressant och ointressant information eller när jobbet övergår i humor.
Själv drar jag mig för att skriva något om min annars tråkiga vardag eftersom jag inte vill att andra ska inse hur ointressant den är. Skönt ändå att ni finns där, likasinnade med till synes samma problem och ointressanta liv att ösa ur.
"Nu har jag skrivit ordet ointressant tolv gånger."
