Boken fick absolut lysande recensioner, texterna stack som spjut rakt in i hjärteroten på läsaren och jag tror att vi är många som sett fram emot att återknyta bekantskapen. Nu är hon tillbaka, denna gången i romanform, med "Ruth & Pen" och lyckas återigen nagla fast sin läsekrets med hudlösa, inkännande kvinnoporträtt.
”Lika drabbande och mycket läsvärt”
Ruth är 43 år och arbetar som terapeut. Hon och hennes man Aidan har gått igenom ett antal misslyckade IVF-behandlingar, vilket mer och mer tärt på förhållandet. Nu står de vid ett vägskäl där Ruth inte längre orkar medan Aidan inte vill ge upp. Denna dagen har Aidan inte kommit hem utan beslutat att förlänga en konferensvistelse. Samtidigt har Ruth en gynekologtid att passa och ett mindre ingrepp att göra och tvingas konfronteras både med sin oro för sitt äktenskap, sin enorma barnlängtan och sin känsla av att kroppen inte orkar utstå mer experiment.
Pen är 17 år och diagnostiserad med autism. Hon är hemligt förälskad i sin bästa vän Alice och denna dagen ska de två flickorna bevista en klimatdemonstration tillsammans. Pens mamma har med många förmaningar och stor oro släppt iväg dottern, men vet inte att Pen planerar att förklara Alice sin kärlek och bjuda ut henne på en riktig dejt.
Precis som James Joyces odödliga mästerverk "Ulysses" tilldrar sig "Ruth & Pen" under ett enda dygn i Dublin. Och precis som Stephen Dedalus och Leopold Bloom vandrar Ruth och Pen genom Dublins gator under en ständig ström av inre monologer av existentiell art. Kanske lutar Pine även denna gången mer åt essä- än romanhållet, men det är lika drabbande och mycket läsvärt.
LÄS MER:Kaféstaden vill satsa på konditorutbildning
LÄS MER:Nu kan alla beskåda den spektakulära bronsskatten
LÄS MER:Ingareds bokbuss har meröppet i sommar: ”Vi är så glada”
