Tåget ska ta dem till en annan mindre ort där de inte känner någon, inte har vänner. Imorgon ska tre andra kvinnor och deras barn flytta till en annan stad, en annan förskola, en annan skola, andra främlingar som i de bästa av världar blir deras vänner.
Jag har i drygt 2,5 år arbetat i Svenska kyrkan i Vårgårda. Jag träffar en del kvinnor från andra länder som sökt asyl. De har bott flera år i Sverige, barnen har gått i skola och förskola, lärt sig svenska och har kompisar och fritidsaktiviteter. Mammorna lever i ett vakuum, där de inte har rätt till att gå på SFI och lära sig svenska. De har flitigt kommit till språkcaféer och läxhjälp.
Hur är det möjligt att flytta familjer, från en vecka till en annan, riva upp dem från den trygga miljö de lever i, med skola, vänner och fotbollslag?
Migrationsverkets kontor läggs ner i Borås, och de har lovat att inte flytta barnfamiljer mitt i en termin, ändå händer detta. Är det rimligt att vänta i över 7 år på att få beslut om att få stanna i Sverige eller inte? Jag tycker att det här är omänskligt och blir ledsen över hur Sverige behandlar människor!
FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna fastslår att alla människor är födda fria med lika värde. De gäller för alla människor, över hela världen.
Hur ser vi på andra människor i vår närhet? Behandlar vi alla som att vi är lika värdefulla?
Sedan 1 januari 2020 är barnkonventionen lag i Sverige. Detta innebär bland annat att:
”Alla barn har samma rättigheter
Alla barn är lika mycket värda och alla rättigheter i barnkonventionen gäller för alla barn. Inga barn får bli sämre behandlade, oavsett var de kommer ifrån, hur de ser ut, hur de pratar, vad de tror på, om de är fattiga eller rika, vilket kön de har eller om de har en funktionsnedsättning.
Barnets bästa ska alltid komma först
När vuxna ska bestämma något som handlar om eller påverkar barn måste de alltid tänka på vad som är bäst för barnet. Ibland går andra saker före, men politiker och andra måste kunna visa att de har tänkt på barnen.”
Har man glömt av barnperspektivet här? Hur kan det vara barnens bästa att flytta på mindre än en vecka och ryckas upp från skola och vänner?
Vad hade jag velat att andra gjorde mot mig om jag var i en liknande situation i ett främmande land utan familj och släktingar och utan att kunna språket?
Emelie Skogholm, diakon Svenska kyrkan, Vårgårda